A Travellerspoint blog

Nyår...

... eller fest a la Mexico!

Bus från Puerto Vallarta tillbaka till Guadalajara
10:30 lokal tid 02-01-12
Nu har det gått fyra helt galna dagar som jag knappt kan tro ha hänt på riktig.
Efter ungefär åtta timmars busfärd och en hel del fram och tillbaks med bussarna i Puerto Vallarta kom jag fram till hostelet jag hade bokat, hela åtta timmar senare än planerat. Hoppandes att de inte ännu skulle ha gett mitt rum till någon annan, öppnade jag dörren och log mitt finaste leende när jag gick in. Och gissar vad som väntade mig där inne, två mexikanare som såg så bekymrade och oroliga ut att jag trodde det hade hänt något fruktansvärt. Båda sprang upp och nästan skrek ”Är du SARAH?”. Jag vet inte hur jag lyckas men till och med folk som bara känner mig via majl verkar alltid oroa sig över att det händer mig något. Efter jag hade lyckats lungna dem och övertyga dem att jag mycket väl kan ta hand om mig själv, blev det en välkommst öl och det var då mitt livs galnaste fest började.
Jag lärde känna en grupp mexikanera direkt den kvällen och efter en hel del Tequilla var det bestämd att jag skulle följa med dem på en dagstur till en öde ö nånstans i närheten nästa dag. De skulle stanna över natt och tälta på stranden. Efter två timmar sömn för mig och inget för mexianerna var vi på väg klockan sju nästa dag. Vi den tiden hade ingen riktig hunnit nyktra till men det bekymrade dem inte, första ölen öppnades innan klockan åtta. Den öde ön visade sig inte vara lika öde som förväntat, snarare packat av amerikanska turister. Men nu var vi där och då fanns inget annat val än att anpassa sig situationen. Camping på stranden var naturligtvis förbjuden och efter nån timmes letande hade mina nya vänner äntligen hittat ett nästan betalbart rum och dessutom ett ställe där maten inte kostade en förmögenhet. När vi kom tillbaks till stranden, det hade redan hunnit bli eftermiddag, visade det sig att stranden hade blivit helt tummt och att sista boten hade åkt för dagen. Ohhh, det skulle säkert bli en utskälning till av vandrahemsägarna. Men vad ska man göra, strandat på en inte så öde ö utan teckning och internet? Så jag fick helt enkelt stanna för natten. Bra att det var en grupp latinos jag var där med, så jag fick sängen medans killarna fick sova på golvet. Medans tjejerna lagade middag till oss, öppnade vi första tequillaflaskan för dagen och hittade ett bra ställe två meter från havet där vi spenderade kvällen och halva natten. Det blev en helt underbar kväll, helt tyst, man hörde bara havet under en underbar fin stjärnhimmel med middnattsdop och massor av roliga historier som ibland tog evigheter att berätta eftersom min spanska fortfarande inte är helt flytande.
Efter en dag på stranden åkte vi tillbaks på kvällen därpå och den här gången blev det verligen en rejäl utskälning, men i alla fall inte för mig utan för killerna i gänget. Alla i det här landet verkar vekligen tro att alla andra är onda. Efter en lång och välbehövt dusch där jag lärde känna en super trevlig austraiensisk tjej, Madelen, var vi och ungefär 20 pers från hostelet på väg att utforska Puerto Vallartas nattliv. Efter kontinuerlig alkoholkonsum i mer än 48 timmar trodde jag inte att jag skulle överleva en festkväll till men det visade sig att festen var långt ifrån slut. Det var ju bara den 30:e. Vid halv sju tiden nästa morgon, efter en galen dansnatt i stans dyraste nattklubb, lyckades jag äntligen övertyga killarna att jag inte pallade dansa längre och efter några tacos till tidig kvällsmat slocknade jag vid åtta tiden. Vid fryra på nyårsafton väkte mig Madelen och efter en supergod tackofrukost var det redan dags att göra sig i ordning för nyårsmiddagen. Planen var att jag skulle möta mina mexikanska kompissar vid runt sju och vi skulle hitta ett riktig trevligt middagställe. I kort svart klänning gav jag mig av mot deras hotel strax innan åtta. Inte en så bra idee visade sig, på två sätt dålig till och med. Det hade jag kunnat förutspå. Att promenera genom stan själv i en kort svart klänning var en typisk dålig idee och förutom att jag hade ett gäng killar som förföljde mig sjungandes och skrikandes, fick jag flera erbjudandet om giftemål . Dessutom visade det sig att tjejerna inte ens hade duschat än när jag kom fram till dem ungefär en och en halv timme efter bestämd tid. Vid strax över elva var vi redo att gå, ingen chans att få mat i nån restaurant vid den tiden, men tacos finns ju dygnet runt.
Vid lite mer än tjuge grader, med en taco i ena handen och en flaska av mexikos nationaldryck i andra, sand under mina bara fötter och underbara fyrverkerier över havet avslutades 2011. Happy New Year!!!! Vi firade genom hela natten med mexikansk livmusik och blick på stranden och jag klev in i en taxi när det redan började bli ljust.
Med den delen av alla min nya beskanskap som inte fortfarande höll på att dricka när jag vaknade nån gång under eftermiddagen på den första, spenderade jag nyårsdagen mycket lungt med mycket vatten och glass.
Imorse var det då dags igen att vänja sig vid en normal dygnsrytm. Vid åtta var jag uppe, mer eller mindre vaken, bestämd att jag skulle hinna med bussen hem till Guadalajara vid tio. När jag klev på bussen klockan nio trodde jag fortfarande att jag var ute i god tid. Satt mig direkt bakom chauffören och bad honom att släppa ut mig vid den stora busterminalen. Tio i tio började jag bli lite stressad, vi hade dessutom kört ut från stan för ett bra tag sen så jag frågade igen. Oh vad överraskat han blev att jag ville gå av vid bushållplatsen, den hade vi ju passerat för jättelänge sen. AHHHH, jag blev utsläppt mitt i det mexikanska ingeting och tillsagt att ställa mig på andra sidan vägen och vänta på nästa bus tillbaka. Ståendes i 30 graders heta mitt i solen och inget annat än typ öken åt alla håll, kändes det inte längre som en jättebra idee att spara 20 spänn en taxi hade kostat. Men turen hade inte lämnat mig helt och hållet och efter en dryg halvtimme kom det verkligen en bus. När jag kom springandes in i busterminalen vid 10:36 hade jag nästan gett upp tanken att hinna med min bus klockan 10:05, men det här är Mexiko. Jag hann och bara några minuter senare sitter jag här i ett superbekvämt säte, AC är på och jag kan börja skriva till er.
Om två dagar börjar skolan, jag börjar bli lite nervös.....

Posted by Sarah_S 13:03 Archived in Mexico

Email this entryFacebookStumbleUpon

Table of contents

Be the first to comment on this entry.

This blog requires you to be a logged in member of Travellerspoint to place comments.

Enter your Travellerspoint login details below

( What's this? )

If you aren't a member of Travellerspoint yet, you can join for free.

Join Travellerspoint